Category Archives: Övrigt

Näst bäst i Stockholm

Fredag morgon kom vi iväg lite senare hemifrån än jag hade tänkt. Jesse var efter någon dags frånvaro tillbaka på Vinyl107 så jag lyssnade på Jesse och Loogna på väg till dagis med Yrla. Mindre än fem minuter från dagis blev det dags för tävlingen “Bäst i Stockholm” och lyssnarna uppmanades att ringa in och tävla. Jag har ringt tidigare men gett upp och jag var nära att ge upp idag också när Jesse svarade.

Jag hann precis parkera utanför dagis när tävlingen drog igång. Det handlar om att besvara 10 st frågor på tid. Varje felaktigt svar ger ett tidstillägg om 10 sekunder. Jag missade ett par frågor jag faktiskt kunde. Jag hade gärna sett fler frågor om tunnelbanan, men var tacksam för frågan om vilken station som var närmast ringens köpcentrum – Skanstull alltså.

Summan av tid och tilläggstid blev 100 sekunder och Rotebro blev därmed näst bäst i Stockholm.

Antivirusprogram

Idag blev jag tillfrågad om jag kunde rekommendera något antivirusprogram och det är en rätt komplex fråga.

Själv har jag använt Kaspersky men jag har inte orkat förnya min licens. Dessutom har Kaspersky en tendens att ta alldeles för mycket resurser i anspråk, framförallt när den genomför schemalagd scanning av min dator.

Eftersom priset också spelar in och gratis är gott blev rekommendationen för ett enklare skydd att använda ett gratis antivirusprogram från AVG. Det brukar ändå fungera tillräckligt bra.

Dessutom tjatade jag om att koppla in hårdvarubrandväggen ;).

Falsk SMS-biljett

SL, Storstockholms Lokaltrafik, har ingen kontanthantering på bussar på grund av en mängd rån av bussförare. Som alternativ erbjuds möjligheten att köpa en biljett med mobiltelefonen som levereras elektroniskt i form av ett SMS (textmeddelande).

Det finns faktiskt en anknytning till javaapplikationer i mobiltelefoner i slutet av det här inlägget 😉

SL:s sida om SMS-biljetter

Det finns flera nackdelar med SMS-biljetter:
1) SMS-biljett kan inte köpas med utländska mobilabonnemang. De allra flesta som inte alls vet att det inte går att köpa biljett på bussen är turister, de flesta från utlandet.

2) Det är svårt att visera en SMS-biljett. Föraren, spärrvakten eller övrig personal som ska försöka verifiera att biljetten är giltig behöver kontrollera att tid, datum och zon är korrekt. Det finns också ett par andra enklare kontroller för att kontrollera att biljetten är giltig. Informationen är svår att överblicka och ryms inte alltid på en liten display som för övrigt kan vara svårläst. Personalen får dessutom inte ta i mobiltelefonen eftersom arbetsgivaren inte vill ersätta en skadad mobiltelefon efter att den tappats eller liknande.

3) En sms-biljett kan inte kompletteras. Det är enligt taxebestämmelserna inte tillåtet att kombinera en
sms-biljett med exempelvis en kontantkupong. Har du rest i zon B och C och vill resa in i zon A måste du köpa en helt ny biljett till fullt pris.

4) En sms-biljett kan inte korrigeras. Om du råkar köpa en biljett för resa i zon A men i själva verket befinner dig i zon C kan du inte lämna tillbaka den första biljetten och få en ny. Du måste köpa ännu en biljett.

Ungefär samtidigt som SL införde sms-biljetten dök det upp nya möjligheter att fuska. I vissa mobiltelefoner är det möjligt att redigera ett mottaget SMS och plötsligt får den gamla biljetten ny giltighetstid. Givetvis går det också att vidaresända ett mottaget SMS till en annan mobiltelefon och vips finns en kopia av biljetten.

Framförallt finns små applikationer i java som kan köras i de flesta mobiltelefoner som generar och visar information som vid en mindre nogrann kontroll ser ut precis som en giltig sms-biljett.

Första generationen SMS-biljetter bestod bland annat av “pluskoder”. Det var tre rader med information som började med ett plustecken(+). Under sommaren 2009 kom andra generationens SMS-biljetter med ett nytt utseende utan pluskoder. Första veckan efter bytet avvisades mängder av resenärer med falska sms-biljetter som var extremt lätta att upptäcka. En giltig biljett innehöll inga pluskoder medan en ogiltig gjorde det.

Givetvis uppdaterades javaapplikationen och anpassades till det nya utseendet. Men den som inte kan hantera sin mobiltelefon korrekt och gör bort sig kan fortfarande bli avvisad. Under eftermiddagen råkade jag ut för ett av de klumpigaste försöken hittills:

En kille i de övre tonåren kliver på bussen och lagom när han sträcker fram mobiltelefonen mot mig kommer han åt en knapp. Biljetten försvinner. Jag ska precis påpeka att han lyckats trycka bort sms:et när en applikationslista dyker upp med applikationen “ticket” markerad. Jag gratulerade till att han lyckats trycka bort sin falska biljett och avvisade honom.

Uppdatering: DN har efter flera år tillslut snappat upp att det går att förfalska sms-biljetter. Enligt artikeln har dock falska biljetter bara funnits sedan hösten 2010 och SL ska inte känna till problemet ;).

Strulande internetbanker

Ska det vara så svårt att bedriva bankverksamhet?

Under kvällen har jag betalat lite fakturor såväl privat som för företaget. Företagskontot finns hos Nordea – inte för att jag valt Nordea utan för att de köpte upp Postgirot och döpte om det till Plusgirot. Nordea måste förövrigt vara den storbank som haft flest tekniska problem – dock har de sällan drabbat mig.

I dag berättar inloggningssidan att Nordea inte kommer överens med de andra bankerna. “En del av de bankkontoinsättningar till annan bank som skulle ha överförts under eftermiddagen fredagen den 25/9 har blivit försenade. De når mottagaren först på måndag förmiddag den 28/9”, skriver Nordea.

Det går åtminstone att logga in. När jag däremot noterar att jag lagt en betalning på fel datum och försöker ändra den verkar det gå bra tills jag kommer till “bevakningen” och ser att inget ändrats. Jag gjorde två försök innan jag gav upp.

Jag loggar in på Swedbank som verkar fungera som det ska. Det enda underliga är att jag tidigare lagt upp två betalningar på samma dag, båda till plusgirokonton. Den ena har redan utförts medan den andra är på väg att utföras… Jag förstår inte vad skillnaden är, men det blir förhoppningsvis bra till slut.

Dags för nästa bank, Skandiabanken. Mitt certifikat fungerar och jag får upp inloggningsrutan. Jag matar in personnummer och pin-kod. Jag får ett SMS. Jag skickas vidare, hinner läsa “Session Expired” innan jag skickats tillbaka till inloggningsformuläret. Jag gör tre försök till. Totalt har jag fått fyra sms. Det första kom från ett annat nummer än de tre efterföljande, alla innehöll engångskoder som jag aldrig fick mata in.

Ringde Skandiabanken. Efter viss möda har jag navigerat genom knappvalsmenyn till en trevlig flicka som talar om att det hela är felanmält. Vi hoppas båda två att det innebär att det sitter tekniker och jobbar på att lösa problemet.

Jag loggar in på SEB bara för att alla andra banker strulat. Deras tidigare så buggiga internetbank verkar fungera som den ska. Jag behöver inte göra något där, så jag klickar bara runt och noterar att jag inte längre blir utloggad när jag klickar på sånt jag saknar behörighet till. Kvällens improviserade banktest får gå vidare utan att konstatera något problem hos SEB

Jag borde egentligen ha testat Handelsbanken också, men problemet är att de har sin egen variant på säkerhetslösning och jag har inte loggat in på banken på minst ett halvår. Därav har jag glömt mitt lösenord och kommer inte in. Det är kanske inte riktigt Handelsbankens fel, men de har ändå en konstig internetbank som är oerhört svårnavigerad.

UPPDATERING: När jag skrivit klart inlägget ovan gjorde jag ett nytt försök och lyckades faktiskt logga in på Skandiabanken.

Bussuppdatering

Jag vet inte varför det tog sådan tid innan jag fick svar, men slutligen kom bekräftelsen per e-post. Jag hamnade på trettonde plats i Bussförar-SM. Hur det gick i de olika grenarna har jag ingen aning om.

Förhoppningsvis kommer hjärt-lung-räddningsdelen att bytas ut eller åtminstone omformas till nästa år.

Förr-förra helgen var det rattmästerskap inom SL där lagtävlingen vanns av mina kollegor på Arriva i Märsta. Själv hade jag tänkt vara med men istället sov jag bort hela lördagen och körde buss hela söndagen.

Ett stort tack till Ytongbanan i Kumla som skickade tillbaka min förlorade väska med bussgods.

Busspassagerare är livsfarliga

En buss med 30 personer körde av vägen under förmiddagen. Det hela berodde på en passagerare som “råkade han ta tag i ratten varvid bussen körde ner i diket”, skriver DN.

Av bilden att döma är det en mindre buss som förmodligen inte har någon förargrind. Jag hoppas och tror att en förargrind av den typ som finns i alla bussar som går i SL-trafik skulle ha varit ett bättre stöd och innebarit att passageraren inte kommit åt att dra i ratten.

Angående Buss-SM meddelades här om dagen att Ann Enström, Mathias Axelsson och Klas Törnqvist placerat sig på prispallen. Vem som hamnade på vilken position är fortfarande hemligt. Vilken placering jag själv fick har jag ännu inte fått svar på.

Finalen avklarad

Så var helgen över och bussförarfinalen likaså. Det var i lördags som bussförar-sm gick av stapeln i Kumla utanför Örebro. Avfärden kändes lite snöplig med en chokladask och (som jag sedan upptäckte) en kvarglömd väska.

Dagen började för min del strax efter sex på morgonen. Rätt tidigt med tanke på att det var lördag och jag faktiskt var ledig. Med nybryggt kaffe i muggen satt jag i bilen och var på väg med Eniros vägbeskrivning bredvid mig. Framåt Örebro var kaffet slut för länge sedan och jag började intressera mig för vägbeskrivningen.

Eniro brukar överraska med lite felaktigheter här och var. Den här gången var väl första överraskningen snarare att Örebro byggt en ny rondell vid avfarten från motorvägen. Färden fortsatte genom Örebro på jakt efter den väg jag skulle svänga in på till höger. Det slutade med att jag råkade hitta vägen som jag skulle svänga in till vänster på enligt nästa punkt. Lyckligtvis fanns inga trafikpoliser eller end medtrafikanter i sikte inför den stundanden vänstersvängen. Den beskrivninge får räcka ;).

Finalen hölls hos Trafikcenter med adress Ytongbanan, Kumla. Den adressen finns inte enligt Eniro och den kartbild jag hade skrivit ut från hitta.se var inte tillräckligt omfattande. Jag körde ett varv i ett industriområde utan framgång. Hittade ut till riksväg 51 som jag valde att köra två mil åt fel håll innan jag insåg mitt misstag, vände och smidigt hittade Trafikcenter.

Jag var först på plats med en dryg timmes marginal, men det dröjde inte länge innan den första konkurrenten dök upp, Carola från Busslink, Norrtälje. Vi hade ett underhållande samtal i väntan på att övriga 18 finalister skulle dyka upp och det hela drog igång.

Vi delades in i fem grupper med fyra personer i varje. I min grupp ingick bland annat Mathias Axelsson som var en trevlig prick.

Swebus verkade vara nöjda med att sju av tjugo finalister kör för Swebus alternativt Swebus Express och har lagt upp en nyhet på sin hemsida. Den har också gått ut som pressmeddelande. Däremot tycks ingen ha uppfattat att vi är två finalister från Swebusgaraget i Kallhäll – möjligen för att man lyckats ange min postadress istället för garage på listan. Lite tråkigt kändes det också att det inte alls uppmärksammats lokalt.

Väl under finalen fanns dock representanter från Swebus på plats och jag förmodar att det dyker upp en artikel i kommande personaltidning.

Själva finalen bestod av fem delmoment:

Halkkörning
Ett intressant moment där en undanmanöver skulle utföras på halkbana med buss. Mest spännande av allt var att det hela utfördes i en lite udda busstyp som man inte fick någon möjlighet att vänja sig vid i förväg.

Spänd av förväntan tog jag plats och accelerade upp till angivna 60 km/h, passerade krönet och bromsade hårt. Bussen bromsade fint. Jag släppte bromsen en aning och passerade hindret till höger, styrde tillbaka och stannade. Det kändes som jag hade full kontroll hela vägen. Den stora funderingen är hur stora variationer i resultat som förekom och om det verkligen var möjligt att bedöma några skillnader.

Manöverkörning
Bara att minnas banan kändes som en utmaning. Att dessutom pricka “hinder” med hjulen och köra rätt på en pinne kändes väldigt bakvänt – normalt försöker man undvika att köra på saker. Lugnt och fint trots att det gick på tid i och med krängningsmätaren i bussen. Slalombana som avslutades med en sväng som var svårare än väntat. Dessutom lyckades jag komma in fel i slalombanan. Därefter fickparkering med buss. Det var första gången jag försökt mig på något sådant.

Sedan avslutades manöverbanan med slalombackning – den delen gick dock riktigt bra.

Teori
60 teorifrågor på 40 minuter med STRs program; sluttest buss. Teorin trodde jag satt. Jag hade tänkt öva, men hann inte riktigt med det. Resultatet blev 55 av 60 vilket jag är grymt missnöjd med. Klart godkänt resultat om det inte varit final. Den där trafikläraren hade givetvis fullpott.

Sparsam körning
Den här grenen utfördes i “simulator”. En laptop med ratt och pedaler utan minsta likhet med buss. Det kändes snålt med de 45 minuter som erbjöds. Hade jag fått köra banan någon gång till hade jag troligen förbättrat mitt resultat. Programmet hade också en inbyggd lärare som lämnade tips som i vissa fall försämrade resultatet. Det hela kändes inte speciellt verklighetstroget, men jag förmodar att det fungerar utmärkt för utbildning och lära elever tänka ecodrivning.

HLR
Det här delmomentet har klara utrymmen för förbättringar. Jag har tappat räkningen på antalet HLR-kurser jag gått, men den här var nog sämst hittills. Tävlingsmomentet bestod av kryssfrågor som ofta handlade om relativt ovidkommande detaljer. Det är givetvis ett område som är svårt att tävla inom, men jag hade förväntat mig (och hellre sett) frågor om olika scenarion istället för detaljer om antalet kompressioner som bör göras vid HLR för att inte tala om frågor om normal andning och vilopuls.

Det hela slutade dock lite snöpligt. Manöverbanan hade dragit ut på tiden och vi fick vänta en dryg halvtimme på att den sista gruppen skulle bli klar. Avtackning med chokladask och så fick vi åka hem. Om en vecka eller så kommer det första resultatet och de tre bästa blir inbjudna till prisutdelning utan att veta om sina inbördes placeringar.

Hur det gick återstår alltså att se. Konkurrensen kändes hård och jag har inga illusioner om att vinna. I värsta fall hamnar jag på plats 20, men det visar sig inom kort.

Netbook

Jag har skaffat mig en netbook, också känd som mini-pc eller ULCPC. Tyvärr fick det bli utan inbyggt 3G-modem och det blev en Packard Bell.

Packard Bell är budget och något jag gjort allt för att undvika tidigare. Dock får jag erkänna att den här datorn är riktigt trevlig att ha att göra med när den väl börjar bli ordentligt konfigurerad.

Torsdagkväll åkte jag runt hos kedjorna och letade efter en liten billig dator som jag inte behöver vara alltför rädd om och som startar upp och kan börja användas snabbt. Jag hade fått för mig att det fanns vettiga alternativ för cirka 2 000 kr, men nästan allt var minst dubbelt så dyrt.

Det visade sig ganska snart att netbook med inbyggt 3g-modem var nästintill omöjligt att hitta. I jakten hittade jag en mycket snygg sak från Fujitsu-Siemens, men det är ett fabrikat jag verkligen undviker och så var den över budget ändå.

OnOff hade erbjudanden från Tre. Elgiganten från Telenor, Tele2 och Telia. MediaMarkt hade inga erbjudanden om subventionerade datorer med mobilt bredband. Nu råkar det vara så att det i praktiken finns två nät för mobilt bredband i Sverige. Tele2 och Telia har byggt ett nät med ett gemensamt bolag eftersom ingen av dessa operatörer beviljades licens på egen hand. De har byggt ett nät med Tele2-standard (långsamt). Telenor och Tre har förvisso egna nät, men med fri roaming mellan näten så det blir som ett nät ändå.

Jag var inställd på Tre. Jag var nära att nappa på erbjudandet om 349 kr per månad i 24 månader; men så räknade jag på det och insåg hur stor extrakostnaden skulle bli. Dessutom är samma abonnemang 25% dyrare för företag hos Tre – varför förstår jag inte. Priset till konsument är inklusvive moms, men till företag tillkommer momsen… Tack för det Televerket – jag menar Tre.

Äventyret slutade i alla fall på Elgiganten Superstore (eller om den heter något liknande löjligt) i Häggvik. För 3 000 kr fick jag en Netbook Dot_S från Packard Bell. Någon hade köpt på öppet köp och lämnat tillbaka.

Windows XP Home medföljde. Ett bokmärke till Ebay förinstallerades på skrivbordet tillsammans med Google Desktop och en väldig massa annan skit.  Installationsmedia medföljer inte, men det finns en 10GB partition med Windows Vista på som kan återställa XP. Jag brände ut drivrutiner – det tog två timmar och blev tre CD.

Allt som fanns på Packard Bells hemsida var en biosuppdatering; som gick smärtfritt att installera.

Windows är långsamt – framförallt när det förinstalleras provversioner av Microsoft Office och gud vet vad. Jag ville köra Linux. Började med Ubuntu på usb-minne; senaste versionen hade stöd för det inbyggda wlanet.

Pillade vidare och skulle på prov köra en riktig systemåterställning. Det resulterade i att datorn bootade om och försökte installera och sedan startade datorn om och försökte igen.

Bootade från en XP Home CD. Licensnyckeln sitter ju under datorn. Men Windows XP hittar inte hårddisken utan drivrutiner på disketter. Detta trots att disketter knappt fanns längre när Windows XP släpptes.

Det tog sin lilla stund att få det att fungera. Med fdisk i Linux skapade jag en ny primär partition för windows och reserverade samtidigt utrymme för en linuxinstallation. Det löste problemet och systemåterställningen installerade Windows igen.

Jag har nyligen bootat om och installerat Ubuntu i netbookanpassad version. Det var enklare än att installera Windows. Nu ska jag bara få till ett mobilt bredband som fungerar i Linux också.

Gratisreklam

Är det praktikanter som skriver artiklar eller är journalisterna till salu?

Jag läste precis en artikel på DN.se som känns lite underlig. Den känns som tagen från en liten lokaltidning med nyhetstorka under högsommaren.

Det handlar om hur hästmyror ätit upp ett hål i golvet och hur bra det är att Anticimex har sprutat bekämpningsmedel på myrorna och hur bra det är att vara försäkrad i Folksam.

Det hela hade passat alldeles utmärkt i en intern propaganda tidning för något av bolagen, men det här är väl ändå lite för låg nivå för dn?

Uppdaterat

Att driva webbplatser är ungefär som att studera, man har ständigt dåligt samvete för saker man borde ha gjort. Idag har jag i alla fall gjort lite åt det hela.

Java
Under den glada IT-bubbland skapade jag en liten hemsida för mina javaprojekt. Den försvann någon gång under sommaren 2002, men har nu återuppstått på samma adress som tidigare. Där finns den första applet jag släppte med publik källkod och allt. 😉

Vidare har jag uppdaterat min personliga hemsida med en mer aktuell (och inte lika gnällig) beskrivning av mig. Sen har jag faktiskt lyckats få upp en version av mitt CV på webben också.

Så finns det nån där ute som har ett riktigt intressant jobb att erbjuda mig är ni välkomna att höra av er ;).