Upprörande påföljder

Att rattfull köra en stulen bil utan körkort och dessutom köra ihjäl en liten flicka ses inte som något särskilt allvarligt brott i dagens sverige.

DN berättar idag att dom har fallit för den 38-årige man som med 2,5 promille i blodet och en historik med olovlig körning körde ihjäl en liten flicka tidigare under sommaren. Han döms till två år och fyra månaders fängelse. Det motsvarar ungefär tiden som den lilla flickan fick leva.

Ekonomisk brottslighet är uppenbarligen mycket allvarligare än att ta livet av ett litet barn i dagens Sverige.

360 Holding och Trustbuddy

No buddy no

En av mina sämre investeringar har varit att köpa aktier i 360 Holding. Under flera år har värdet bara minskat och minskat och nu ser det ut att vara på väg utför i ännu högre hastighet.

360 Holding äger i dagsläget spelbolag på bland annat Malta. Jag hade tidigare också investerat i Entraction som till slut gav vinst. 360 Holdning, med kortnamnet 360H, har dock minskat i värde med drygt 75% i dagsläget.

Igår upptäckte jag dock att 360 Holding skulle användas genom ett så kallat omvänt förvärv för att börsnotera Trustbuddy AB. Det lät positivt. Jag trodde att Trustbuddy var nya namnet på Loanland.

Att Loanland bytt namn till Trustbuddy och skulle börsnoteras var en positiv tanke. Nu var det visst inte riktigt så. Faktum är att Loanland enligt vad jag kan se gjorde förluster och slutligen köptes upp av Trustbuddy. Det var alltså inget namnbyte utan ett uppköp. Bakom Trustbuddy står ett antal norrmän, så vitt jag förstår. Det är åtminstone i princip bara norrmän i styrelsen för Trustbuddy AB.

När Loanland lanserades registrerade jag ett konto. Jag lånade aldrig ut några pengar och det rann mest ut i sanden. Igår loggade jag in på Trustbuddy och irriterade mig på dålig funktionalitet.

Webbplatsen är under all kritik. Den är otydlig och det dyker upp information på norska både här och var. Verifieringen via bankid skickade mig till Norge vid första försöket. Jag var efter en liten stund inte alls så positiv utan snarare oroad av den snygga men i övrigt amatörmässiga webbplatsen.

Idag googlade jag och via Flashback upptäcker jag att avtalsvillkoren ensidigt har ändrats. Nu ska såväl låntagare som långivare betala en månatlig avgift om 30 kr till Trustbuddy. Det innebär att om avkastningen blir utlovade 12 procent måste du låna ut 3 000 kr per år för att inte förlora på det. Lånar du ut mindre belopp blir avkastningen lägre än avgiften. Först om du lånar ut mer än 3 000 kr tjänar du pengar.

Avgiften i sig är inte alls tilltalande. Men framförallt är det väldigt fult att ensidigt ändra avtalet på ett sådant avgörande sätt. Att det skulle vara juridiskt hållbart håller jag dessutom för högst osannolikt. Det agerande gör att Trustbuddy känns som ett skojarföretag.

Tyvärr hade jag inte ägarregistrerat mina aktier i tid för bolagsstämman i 360 Holding. Jag hade önskat att jag kunnat rösta mot hela förvärvet.

Grenfeldt varnar för Trustbuddy. Se även denna blogg. Wanja är mycket upprörd.

Uppdatering:
Per e-post har Trustbuddy meddelat: “Vi har tagit bort alla former av kostnad för våra långivare efter att vi lyssnat till feedback från våra kunder.” Det är synd att hemsidan fortfarande inte är uppdaterad.

Nya toppdomäner bra för sökmotorer?

Icanns beslut här om dagen om fler toppdomäner ställer till oreda och ökar därför behovet av sökmotorer såsom Google.

I måndags beslutade Icann, organisationen som har det övergipande ansvaret för internets domännamnssystem, beslutade (med 15 röster för, en röst emot och två nedlagda röster enligt pressmeddelandet) att tillåta 500 nya toppdomäner.

I dagsläget finns 22 st generella toppdomäner (gTLD) såsom com, net, org med flera. Dessutom finns ett stort antal landstoppdomäner såsom .se, .fi, .no och .dk för att nämna ett fåtal. Beslutet innebär alltså att dessa utökas med ytterligare 500 toppdomäner i en första fas. I första hand kommer ansökningar från varumärkesinnehavare eller liknande att tas emot.

Beslutet var relativt väntat och efterlängtat av vissa medan andra menar att det är helt idiotiskt. Personligen har jag svårt att se vare sig behovet eller nyttan av att utöka de generella toppdomänerna i en sådan utsträckning. GAC, Goverment Advisory Consel, ansåg in i det sista att beslutet var fel väg att gå och dess ordfarande undrade uppprört om han inte talade till döva eller bara dumma.

Peter “Internet Sweden” Forsman anser att dagens internet därmed har fått ett bäst-före_datum efter beslutet, som fattades i Singapore vid Icanns 41:a möte.

Att utöva varumärkesskydd på internet är ett omfattande och komplicerat arbete redan i dagsläget och en följd av 500 nya generella toppdomäner gör det bara svårare att få till ett fullgott skydd.

Min slutsats är att detta kommer att innebära att det blir rörigare än någonsin. Det är svårt att bedöma vilken effekt så många nya toppdomäner faktiskt kommer att få och i vilken utsträckning de faktiskt kommer att användas av vanliga internetanvändare. En slutsats som däremot är enkel att dra är det blir svårare att gissa vilken adress som faktiskt gäller för ett företags webbplats.

Värdet på nyckelordsdomäner kan minska, men det behöver inte nödvändigtvis bli så.

Behovet av sökmotorer som kan hitta rätt i djungeln av nya internetadresser ökar dock. Troligen inser även finansmarknaden detta. Googleaktien har sakta dalat i värde under hela juni men under måndagen började den långsamt stiga i värde. Nu har jag inte alls gjort någon djupare analys än den enkla noteringen att kurvan vände uppåt igen samma dag som Icann fattade beslutet.

De nya toppdomäner som i dagsläget ser ut att kunna få störst genomslag är troligen de baserade på branscher och geografiska platser. Städer som New York, Paris, London och liknande kan säkert gå bra. Tänk dig domäner såsom restaurants.paris, art.ny (eller kanske art.nyc), hotels.london och liknande kombinationer.

På Stiftelsen för Internet Infrastruktur, .SE, tror man dock fortsatt starkt på .SE och meddelar att man plockar marknadsandelar. För svenska företag rent generellt är nog toppdomänen .se det mest naturliga valet även fortsättningsvis.

Pratpost

Inom företagande ska man hålla sig till sin kärnverksamhet och fokusera på det man är bra på. Det finns många som hävdar just det, men på Posten har man antingen inte hört – eller i vart fall inte tagit till sig – uttrycket.

Under morgonen hörde jag radioreklam för den nya tjänsten pratpost. Tekniken i sig är intressant. Den har funnits ett tag men röstigenkänning är en teknik som inte nått tillräckligt långt ännu. I vilket fall som helst finns det bättre saker att göra än att diktera ett brev på datorn som posten sedan skickar för 20 kr. Till att börja med är postens uppgift att leverera brev och paket – inte att lansera tvivelaktiga internettjänster som troligen bekostas av portointäkter.

Kalla mig gärna bakåtsträvare men det största och allvarligaste felet med pratpost är att det finns två mer traditionella alternativ som är bättre. Den som muntligen vill kommunicera med någon annan har sedan urminnes tider kunnat göra det öga mot öga eller på lite längre avstånd genom att skrika. Under åtminstone de senaste 100 åren har det också varit möjligt att använda telefon för röstkommunikation. Det går snabbare och kommunikationen är dubbelriktad.

Under mycket längre tid har det varit möjligt att för hand skriva ett brev. Det ger det hela en oslagbar personlig prägel även om det inte alltid är det enklaste att tyda vissa personers handstil. Det är i vilket fall mycket mer personligt och trevligt än ett brev som posten skrivit ut och skickat.

För att ytterligare poängtera problematiken i det hela har jag testat pratpost. Den förstår inte alls vad jag säger och får inte till ett enda ord rätt.

Det känns som att pengarna kunde läggas på något bättre varvid posten skulle kunna erbjuda tjänster med högre kvalitet till lägre pris. Posten borde alltså fokusera på sin kärnverksamhet.

Bojkotta Apple

Jag har länge haft svårt för Apple-produkter och idag kom ännu en anledning att låta bli. Jailbreak är upphovsrättsbrott hävdar Apple.

De vill få det till upphovsrättsbrott att jailbreaka iphone och har lämnat in ett formellt klagomål i USA. VI får verkligen hoppas att det inte går vägen. Man kan undra om inte Apples jurister har för lite att göra.

Låt folk få använda sina telefoner som de vill. Lös eventuell problematik med att betalappar är tillgängliga utan betalning på annat sätt än med en spärr i telefonen.

Apple vill göra jailbreaking till ett upphovsrättsbrott sammanfattade IDG.

Till nya adress med 301

Det var minst sagt dags att uppdatera lite på min webbplats om Ekonominyheter och i samband med det noterade jag att den gamla adressen inte fungerade alls.

Ursprungligen lanserades projektet under namnet Ekonytt på ekonytt.se. Sveriges Radio tyckte dock att det inkräktade på deras varumärke och skrev arga brev. Den lätta utvägen var att göra ekonytt.se till ekonominyheter24.se. Det bör också ha underlättat sökomotorpositioneringen lite.

Sökmotorkonsulterna är besatta av länkkraft. Länkkraft som ska överföras med en 301:a. Det handlar om att protokollet http, som används för kommunikation mellan din webbläsare och webbplatsens server, använder olika statuskoder. Status 200 är ok medan status 404 innebär att sidan inte kunde hittas på servern och status 500 betyder att det har uppstått ett internt fel på servern (internal server error).

Status 301 innebär att adressen du försöker besöka har flyttat permanent till en ny adress. När Googles spindel besöker en sida och får det meddelandet uppdateras Googles index. Den så kallade länkkraften ska följa med; det vill säga Google ska räkna alla sidor som länkade till den gamla adressen som om de länkade till den nya istället.

Ekonytt, numer Ekonominyheter24, är baserade på WordPress och består av väldigt många sidor. För att skicka besökare som kommer via gamla bokmärken och länkar vidare till rätt sida på den nya adressen har jag använt .htaccess. Jag ändrar sällan och hinner glömma bort hur det fungerar, men efter lite googlande fick jag till det. Lösningen ser ut så här:

<IfModule mod_rewrite.c>
Options +FollowSymlinks
RewriteEngine on
RewriteRule (.*)$ http://www.ekonominyheter24.se/$1 [R=301,L]
</IfModule>

Idiotavgifter på hårddiskar

Organisationen Copyswede vill införa en avgift på usbminnen och externa hårddiskar från första april. Trots det är allt annat än ett aprilskämt.

Jag har varit intresserad av musik och skapande så länge jag kan minnas. När jag gick på dagis skrev jag en sång om en häxa som byggde en bil och skapandet har under åren utvecklats och kulminerade i rockmusikalen Ron & Julie för tio år sedan. Sedan dess har jag startat upp företag, fått två barn och skapat ett antal bloggar så skapandet av text och musik har fått ligga i träda mer eller mindre.

Nåväl, som liten var jag lyckligt ovetande om min sångröst. Jag brukade sitta med min bandspelare och spela in mig själv och min gitarr på kassettband. Det gick åt många kassettband och jag förstod aldrig varför de var så dyra. Det tog många år innan jag först hörde talas om organisationen Copyswede som med sin kassettavgift uppenbarligen ville ha betalt för att jag skulle få spela in mina egna verk på kassettband.

Det hela handlar om att vi enligt svensk lag har rätt att kopiera upphovsrättsskyddade verk för privatbruk, så kallad privatkopiering. Vi får också kopiera och ge en kopia till en närstående. Det kallas kompiskopiering. Eftersom upphovsmännen i teorin (det har vad jag förstår aldrig bevisats i praktiken) säljer färre exemplar av sina verk får vi betala en avgift till organisationen Copyswede när vi köper tomma kassettband. Copyswede ska sedan betala ut ersättning till upphovsrättsinnehavarna.

I ärlighetens namn ska jag erkänna att det hände att jag spelade in musik från radion på mina kasettband också. Jag spelade dessutom in musik från LP och sedermera CD så att det gick att lyssna på dem i bilstereon (som bara kunde spela kassettband).

År 2005 eller däromkring började Copyswede att ta ut en avgift för tomma CD-skivor också i ett försök att hänga med i utvecklingen. Som företag gick det att ansöka om att bli undantagen om man använde CD till backup eller liknande datalagring.

Mest upprörande med Copyswede är att de vägrar redovisa hur pengarna fördelas. Du ska betala en avgift – men du får inte veta vad avgiften går till!

Nu vill organisationen i alla fall ta ut en avgift på externa hårddiskar och USB-minnen. Interna hårddiskar omfattas inte så jag förmodar att vi får se externa hårddiskar sålda som två separata produkter – lådan för sig och den “interna” hårddisken för sig. Monterar du ihop det själv bör det inte bli någon avgift.

Avgiften blir 1 krona per gigabyte för hårddiskar mindre än 80 GB. Därefter är avgiften 120 kr för hårddiskar upp till 250 GB. Hårddiskar som är större än 250 GB beläggs med en avgift om 160 kr.

Skulle du vilja undvika avgiften på annat sätt ska det fungera utmärkt att köpa hårddisken från ett annat EU-land. Det snedvrider konkurrensen och utgör ett handelshinder för den svenska elektronikbranschen som gör uppror mot hårddiskavgifter.

Jag har musik i mp3format på mina hårddiskar; men det är inte stor del som fylls upp av musik. Jag tar backup på min data. Jag laddar ner mina webbplatser (eller filerna som utgör dem) och sparar databasbackuper på mina hårddiskar.

Det händer att jag redigerar film i maximal upplösning. Det går åt rätt många GB för att spara ett stackars DV-band på 60 min i full kvalitet.

Jag förstår bara inte varför någon artist ska få betalt för att jag redigerar film eller sparar säkhetskopior av mina filer. Avskaffa Copyswede nu!

Uppdatering: SvD har också skrivit om eländet.

Ny mobiltelefon

För lite drygt ett år sedan bytte jag äntligen ut mitt nödköp till mobiltelefon och var rätt nöjd i en månad eller två.

Jag minns fortfarande irritationen och paniken över att mobiltelefonen bara stängde av sig när jag nödköpte en Nokia för att alls vara kontaktbar. Det var hösten 2008 och jag köpte den enda mobiltelefon Coop kunde erbjuda. Priset var cirka 500 kr och det gick både att prata, skickas sms och mms med telefonen. Efter några dagar (kanske några veckor) var dock minnet fullt. Jag markerade alla skickade sms och valde att radera alla. Det var närmare tusen markerade meddelanden och det tog över en kvart för telefonen att radera dem.

Nokian fick mig att skämmas, men jag prioriterade annat och kunde inte riktigt bestämma mig för vad jag borde köpa. Det var först i december 2009 som jag kände att jag måste ha en telefon som faktiskt hade stöd för e-post också. Valet föll på en Sony Ericsson Naite som hade allt jag ville ha ut av en mobiltelefon. Det absolut största problemet var dock designmissen med laddaren. Den hade en tendens att lossna och inte vilja ladda alls. Det var ju sådär lagom roligt att vakna på morgonen – bråttom iväg – och notera att batteriet nästan var helt urladdat och att den inte tagit laddning alls under natten.

Med ett minneskort gick det att spara nästan oändligt mycket data. 8 GB räcker långt för en liten mobiltelefon. Antalet meddelanden i form av sms och mms var i princip obegränsat. Att telefonen emellanåt tyckte att minneskortet inte fanns alls eller att det var tomt och borde formateras var dock inte så roligt men brukade lösas efter en seg omstart.

Det stora problemet var dock segheten. Nokians raderingskapacitet framstod som ett under i jämförelse med Naite som envisades med att sortera meddelanden hela tiden. Ingen cache där inte. Det kunde ta två-tre minuter från att jag mottagit ett sms tills jag faktiskt hade läst det.

Hela sommaren 2010 gick jag och irriterade mig på min Naite och funderade på om jag inte borde byta ut den, men till vad?

Iphone är ju så klart populär. Många i min bekantskapskrets hade iphones, men apple har aldrig riktigt tilltalat mig. Jag tror visserligen att Google innerst inne är ett ont företag också men började ändå fundera på en androidbaserad telefon.

I min bekantskapskrets finns också Jonas som är VD för ett antal mindre bolag – ibland kan jag nästan undra om han själv vet hur många de är. Han har också förbrukat smartphones på löpande band så länge jag har känt honom. Över en lunch under hösten 2010 meddelade han dock att Samsung Galaxy S var den i särklass bästa mobiltelefon han haft.

Jag läste på. Jag beställde en Samsung hos Dustin och tänkte förlänga företagsabonnemanget hos Tele2. Tele2 valde dock att göra det enda Tele2 är riktigt bra på – strula. Samtidigt visade det sig att Tre hade ett mycket bättre erbjudande. Jag skulle få ringa mer, skicka fler sms och mms och få en telefon till en lägre månadskostnad än hos Tele2. Dessutom har Tele2s 3G-nät ställt till det tillräckligt för mig. Att samtal bröts gång på gång under en halvtimmes färd längs E4 i Stockholms län var mer regel än undantag.

Mina erfarenheter av Telenor är att de har ännu sämre täckning än Tele2. Telia delar 3G-nät med Tele2 men har å andra sidan bäst GSM-täckning. Kruxet är att jag är storförbrukare när det gäller mobiltelefoni. Jag behöver kunna skicka ett par tusen sms och prata i mer än 3 000 minuter per månad emellanåt. Telias prisplan har inget utrymme för mig.

Jag har innerligt hatat Tre men samtidigt konstaterat att deras mobila bredband spöar Tele2 utan problem. Telenor har nästan lika bra mobilt bredband, men Tre är helt enkelt bäst. Varför jag hatat Tre vet jag inte. De har fungerat riktigt bra hittills och kundtjänsten är en dröm jämfört med konkurrenterna. Som företagskund har jag dessutom fått en personlig kontaktperson. Det vore något för Tele2 att ta efter.

Jag har använt kombinationen Samsung Galaxy S och Tre i två månader nu och jag är helnöjd. Telefonen är underbar. Inte undra på att android börjar komma ifatt iphone. Täckningen har varit bra – det är bara inne i ett par butiker jag haft problem med täckningen.

Relaterat: Android ökar i USA