Det började egentligen när jag 2016 jobbade som konsult på annan ort och behövde kunna lösa administrativa uppgifter i mitt eget bolag från min övernattningslägenhet. Lösningen blev en dockningsstation och en superbred bildskärm som i princip motsvarade två bildskärmar. Jag har testat lite olika varianter sedan dess och kommit fram till att en skärm på 43” med klassisk widescreen (16:9) blir för hög för att arbeta bekvämt inför. Den byttes till en HP Z38c som var riktigt trevlig.
Hemmakontoret har sedan 2013 haft tre 24 tumsskärmar bredvid varandra och jag har under en längre tid funderat på att byta ut dem mot en större extra bred och välvd bildskärm. Dells 49 tumsskärm såg ut att vara ett av flera trevliga alternativ. Min tanke var en stor bildskärm och att vid sidan av sätta upp någon dockningsstation eller liknande med en 24tumsskärm, tangentbord och mus.
Jag har nämligen noterat att det kan bli svårt med motivationen om man jobbar hemifrån och inte har någon vettig plats att sitta och jobba på. I det här fallet måste en hel del jobb utföras på kundens dator – det är ofta så det är när man är systemutvecklingskonsult; att bara kundens egen utrustning från användas. En laptop på köksbordet blir snabbt jobbigt och det finnas annat som vill ha uppmärksamhet i hemmet.
Valet avgjordes dock av att en bekant informerade om att han hade just en sådan bildskärm jag funderade på och att den har inbyggd kvmswitch. Eftersom kvmswitchbegreppet uppenbarligen är okänt för många (och kanske lite 90-tal) så handlade det när det begav sig om en liten låta där man kunde växla mellan flera datorer. En skärm, ett tangentbord och en mus kopplades till lådan och kunde sedan användas till flera datorer och genom att vrida på en ratt kunde man välja vilken dator man skulle jobba med för stunden. Med ny teknik i form av USB-C blir det hela smått fantastiskt. Uppdragsgivarens dator kan kopplas med en enda sladd till skärmen och få strömförsörjning, tangentbord, mus och video genom en enda sladd. Lägg till ”hotkey” så att man kan växla mellan den egna stationära datorn och uppdragsgivarens direkt från tangentbordet så är det en riktigt bra lösning.
Det blev lite tråkigt av att skärmen inte fanns i lager någonstans. Varken Webhallen eller NetonNet, som är närmaste butiker, säljer den aktuella skärmen. Jag beställde hos Dustin, väntade och tittade på det förväntade leveransdatumet flera gånger om dagen.
Efter påskhelgen kom skärmen in till Dustin. Eftersom Postnord inte fungerar bra ens när det går som det ska pratade jag med Dustin om att skicka skärmen med bud istället. Tyvärr jobbar det mer än en person på Dustin och medan jag pratade med en person hann någon annan skicka iväg skärmen med Postnord.
Det är en stor skärm så den skickades på pall. Leverans nästa dag som var onsdag. Problemet var att onsdagen var fullbokad med möten så jag kunde inte ta emot skärmen den dagen. Postnord ringde på onsdagen och skärmen skulle gå att hämta på torsdagen.
Onsdag kväll och hela torsdagen spårade jag min försändelse som var ”lastad på bil” på onsdag förmiddag och ingen status sedan dess. Eftersom Postnord aviserat att det gick att hämta den efter 16 på torsdagen åkte jag till paketutlämningen vid terminalen i Veddesta. Ett vägarbete hade dock mer eller mindre lamslagit trafiken i nordvästra Stockholm så det som borde tagit 20 minuter tog en timme. Väl på plats har de tappat bort pallen med min skärm.
Mäkta irriterad ringde jag Dustin; men eftersom jag fått vänta på Postnord var det rätt sent och personalen som hanterade bud hade gått hem. Efter en uppgiven konversation med Rickard på Dustins kundservice blev jag lovad bud på fredag morgon.
Dustin är sällan det billigaste alternativet och många gånger vill jag ha saker direkt och slippa lita på Postnords leveranser så om det är möjligt handlar jag hos Webhallen eller NetonNet. Webhallens internetlager ligger nära så oftast finns det jag vill ha i lager där. Dustin är däremot riktigt duktiga på att hantera problem. Det var inte Dustins fel att Postnord tappat bort skärmen, men de löste det. Jag fick en annan skärm med bud och Dustin väntar säkert fortfarande på att Postnord ska hitta och returnera skärmen. Mycket positivt bemötande.
Det krävdes utrymme för att packa upp skärmen. Mitt kök var egentligen lite litet för den uppgiften, men det gick.
När allt var på plats fungerade USB-C-lösningen precis som den skulle. Min stationära dator är dock från 2013. Jag köpte en rätt kraftfull dator då och bytte till SSD-hårddisk för något år sedan. Jag spelar inga krävande spel och den fungerar utmärkt för utveckling fortfarande. Dubbla grafikkort och tre skärmar hade fungerat fint. Men en ultrawide högupplöst skärm om 5 120 x 1 440 pixlar var mer än den klarade. Det gick bra att köra i en lite lägre upplösning, men så kan man ju inte ha det.
Således var problemen inte slut. Kanske är jag gammal nog att beskriva det som att jag i min ungdom byggde datorer och det fanns en standard. Jag har koll på datorarkitektur, men har inte riktigt hängt med. ATX var ju en ny standard, eller?
Dell rekommenderade olika grafikkort till skärmen och jag fick läsa på en del om pci-express-kortplatser, versioner av PCI-express och kompabilitet. Jag åkte till Webhallen i Infra City och köpt ett grafikkort som borde fungera.
Tyvärr besannades mina farhågor och kortet var lite för långt för att få plats i datorn. Det är lite svårt att mäta exakt inuti en datorlåda och om jag kopplade ur hårddisk och dvd så gick det faktiskt att få plats med kortet; men det var ju inte en lösning.
Jag hittade ett mindre kort. Webhallen hade bara ett exemplar i lager och det fanns vid butiken i Stockholm city. Jag åkte dit. Fulparkerade utanför butiken på Sveavägen och bytte grafikkort. Kom hem igen på fredag eftermiddag. Kortet får plats men behöver extra strömförsörjning. Kontakten var av typen PCI Express och någon sådan fanns givetvis inte min nästan sex år gamla dator. Åkte till Webhallen och hoppades på en adapter men de hade ingen. Inte heller Netonnet.
Jag köpte ett nytt nätaggregat och åkte hem. Nu var problemet att nätaggregatet hade en kontakt som inte såg ut att passa. Jag hann åka till Netonnet i Veddesta precis innan de stängde på fredagkvällen för att få tag i en adapter. När jag kommer hem inser jag att adaptern är tvärtom och inte alls kan användas. Lyckligtvis lyckas jag komma fram till att det faktiskt går att använda den nya kontakten på det gamla moderkortet genom att bara koppla in halva.
Efter tolv timmar, från mottaget bud på morgonen till installerat grafikkort och nätaggregat på kvällen så kunde jag äntligen använda skärmen som det var tänkt. Jag var helt slut och stöp i säng.