Hösten 2025 nyöppnade Edsbacka Krog. De nya ägarna ämnade återställa den forna stjärnkrogens glans och jag såg mycket fram emot ett besök. När jag väl fick till ett första besök för en lunch i februari året efter var det med höga förhoppningar. De nya ägarna har gjort ett utmärkt jobb med marknadsföringen på Facebook. Ambitionsnivån var kanske lite för hög på lunchen och det tog mig en stund att sätta fingret på varför. Potatisen var lite för hårt friterad och liknade potatischips men såsen och primörerna var goda. Även entrecôten var bra men borde kombinerats med en köttkniv eftersom den var lite svår att skära. Till lunch tycker jag att kaffe borde ingå; det sänkte ändå upplevelsen lite att betala extra för det.

Edsbacka krog har funnits på samma plats länge. Det är på pricken 400 år sedan Gustav II Adolf överlämnade ett kungligt privilegiebrev med tillstånd att driva krog på platsen invid Edsbergsparken, ett stenkast från Edsbergs slott i Sollentuna. Utsikten från restaurangen är alltid vacker och det är inte konstigt att krogen historiskt frekventerats av olika kungligheter. Berömmelsen baseras till stor del också på att krogen drevs av mästerkocken Christer Lingström som väckte liv i den 1983. Det ledde till att Edsbacka Krog blev först i Sverige att få två stjärnor i guide Michelin. Här har många kända kockar fostrats, bland andra stjärnkocken Björn Frantzén.

Tråkigt nog missade jag att besöka krogen under dess storhetstid. Även om jag hört talas om krogen och varit lockad väcktes mitt intresse för fine dining på riktigt först efter ett besök på Agrikultur i april 2021 och vid det laget hade Lingström stängt ner Edsbacka. Som glad amatör har jag lärt mig att uppskatta mat och dryck i kombination och lärt mig att dricka vin. Riktigt magiskt blir dessertvin med rätt dessert. Jag har hunnit med att besöka bland andra Adam & Albin, Nisch, Aira, Frantzéns och SK mat och människor så jag har flera gånger fått uppleva hur bra mat, dryck och service kan vara.

Mitt andra besök på Edsbacka med de nya ägarna var ändå förhoppningsfullt. Det var alla hjärtans dag och kvällen till ära serverades en femrätters specialmeny. Jag förmodar att den komponerats av kökschefen Giovanni som en gång i tiden arbetat under Christer Lingström men min fru, som är utbildad kock, saknade en röd tråd i menyn. Menyn i sig var inte särskilt dyr för att vara en femrättersmeny.

Vi togs emot väl och fick ett bord invid ett fönster med utsikt över parken. Champagne till mitt sällskap och ett mycket gott mousserande alkoholfritt vin till mig som bara smuttade på sällskapets vinpaket. Vi skämtade lite över att det inte erbjöds någon pall till väskan (det erbjöds nämligen på Frantzéns) och stämningen var god.

Den första rätten var en morotsmacaron med vispad anklever och sultanarussin. Jag får erkänna att det var med viss tvekan vi tog oss an den. Lever är inget som normalt tilltalar och vi brukar skämta om tupplevermoussen som serverades på Aira. Kombinationen morotsmacaron och anklever fungerade tack och lov riktig bra. Allt väl så långt.

Rätt nummer två vittnade tyvärr om att alla detaljer inte var så genomtänkta. En hållare med två havskräftetacos placerades mitt på bordet. Problemet var att det droppade av dessa tacos när de lyftes. Det blev en del kladd på duken av att äta dessa. De hade behövt serveras individuellt på en tallrik för gästen att hålla sig över.

Kvällens höjdpunkt var den tredje rätten – ravioli med hjortragu och ricotta. Första gången jag äter just ravioli på restaurang och jag blev glatt överraskad över hur god den var.

Tyvärr förändrades allt när den fjärde rätten serverades. Den pocherade hälleflundran var något av det torraste jag någonsin ätit. Den serverades dessutom av en ung man som nästan snärjde in sig i gardinen för att servera mitt sällskap från höger sida invid fönstret trots att det egentligen inte fanns plats. När vår huvudservitör frågade om rätten var till belåtenhet nämnde jag att fisken var en aning torr. Han svarade att han skulle ta det med köket. Tyvärr upplevde vi att stämningen därefter förändrades. Han var mycket kort vid de fortsatta kontakterna under kvällen.

Därefter följde en dessert i form av nyfriterad munk. Den var både kall och en aning seg och upplevdes inte så nyfriterad.

Slutligen serverades en chokladpralin, som såg ut att vara tagen ur en Marabouask, tillsammans med en maräng och en gåtfull gaffel. Vi kunde inte riktigt förstå tanken med gaffeln eftersom det hade varit svårt att använda den.

Det var en kväll som började trevligt men blev lite sämre av hur kritiken hanterades. Det känns som en restaurang med höga ambitioner men som skulle vara i behov av en hovmästare med sinne för detaljer. De försöker men når inte ända fram. Det är inte en dålig restaurang men den höga svansföringen kanske kan vänta tills de fått ordning på detaljerna.

Detta är en krönika som skrivits som en uppgift i kursen “Professionellt skrivande med fokus på redaktionellt arbete” vid Stockholms Universitet.

Tanken att tant Grön från Elsa Beskows sagor skulle vara kriminell är fullständigt absurd. Ändå förknippas gröna gummor, ett ord på Svenska Akademiens nyordslista, med dagens gängkriminalitet. En grön gumma är något av en varg i fårakläder, en till synes skötsam flicka som kan flyga under polisens radar och hjälpa de kriminella gängen just för att hon inte väcker misstanke.

Gröna gummor är ostraffade unga flickor som ofta ser bra ut och smälter in i mängden. De är närmast motsatsen till polisens profiler för en gängkriminell. Många gröna gummor har jobb eller studerar. På ytan ser det ut att vara lika osannolikt att de gröna gummorna skulle vara gängkriminella som att de färgglada tanterna från sagans värld, tant Grön, tant Brun eller tant Gredelin, skulle vara det. Smarta kriminella har insett att den uppfattningen gör det möjligt för gröna gummor att undgå upptäckt.

När jag först hörde nyordet gröna gummor fördes mina tankar till sagorna min farmor och min faster läste för mig när jag var liten. Sagorna, skrivna och illustrerade av Elsa Beskow, utspelade sig för ett drygt sekel sedan. De handlade om tant Grön, tant Brun och tant Gredelin som bodde tillsammans med sin pudel Prick i ett hus. Farbror Blå och de föräldralösa barnen Petter och Lotta förekom också i sagorna.

Den traditionella rapporteringen om gängkriminaliteten nämner, i de flesta fall, endast kvinnorna som offer. Genom att värva gröna gummor som ser ut att vara raka motsatsen till den förväntade bilden av en gängkriminell får gängen en fördel. Kvinnliga gängmedlemmar med oskyldigt utseende har kunnat agera utan misstanke från polisen och genomföra exempelvis transport och förvaring av både vapen och droger. Men nu när gröna gummor blivit ett etablerat begrepp kanske det inte längre är så lätt att lura farbror blå?

Jonny Zetterström

Bilden är AI-genererad av ChatGPT.

WordPress och pluginen har uppdaterats. Då behövde man justera “taggen” för pluginen också, för att det skulle fungera. Vi får se hur länge det håller den här gången 😉

Visst har jag känt mig naken någon gång då jag glömt mobiltelefonen hemma men först när den gick sönder insåg jag till vilken grad jag är beroende av min mobiltelefon.

Det finns olika typer av beroenden och den ena typen märks tydligast hos mina barn. Rastlösheten som infinner sig så snart mobiltelefonen eller surfplattan inte finns i handen; när Youtube, spel och surfande är otillgängligt för stunden. Visst påverkas jag på samma sätt. Jag kan sitta en stund och titta på Facebook på datorn , bestämma mig för att det får vara nog och gå och lägga mig. Väl i sängen är mobilen i handen och Facebook på skärmen igen. Eller så kollar jag mailen och inser att det var högst två minuter sedan jag senast kollade och att jag inte väntar på något särskilt.

Därutöver finns beroende av faktiskt nyttiga saker såsom bankid och smskoder.

Min mobiltelefon hade fått några smällar; ramlat i golvet och det fanns en spricka i skärmen. Den gick fortfarande att använda i några dagar tills skärmen utan förvarning bara dog. Den var helt grön och helt oanvändbar.

Ansluten med blåtand till bilen gick det att ringa och hjälpligt smsa, men inte mer.

Mitt närmaste behov var att kunna koppla upp kundens dator mot kundens nätverk för att jobba på distans. En del av processen omfattar att ta emot ett engångslösenord i form av ett sms. Rent teoretiskt kanske jag skulle kunna gå ut till bilen för att koppla upp mig. En krånglig ”work around”, men ändå en möjlighet.

Försäkring

Min mobiltelefon var försäkrad men det var i den här situationen jag insåg att försäkringen var värdelös i praktiken. Mot en självrisk på runt tusenlappen skulle jag efter viss väntetid få en likvärdig telefon i utbyte. Det är inte en särskilt bra lösning. Jag insåg att en ny telefon hade känts bättre men att det inte heller var en bra lösning.

Det var i samband med detta jag sade upp alla försäkringar på mobiltelefoner. Till viss del påverkad av den expressförsäkring som tidigare fallerat totalt insåg jag att jag betalade en hög premie för en försäkring som inte alls löste mitt problem. Istället blev jag arg och besviken varje gång ett behov, som försäkringen hade kunnat täcka, dök upp.

Att lämna in en mobiltelefon och få tillbaka en annan likvärdig är inte en bra lösning. Det är dessutom en krångligt process.

Problemen

En ny mobiltelefon innebär att nytt mobilt bankid behöver skaffas. Google Authenticate behöver installeras (osäker på hur krånglig den processen är). Även swish behöver verifieras och installeras.

Alla e-postkonton och liknande måste ställas in på nytt. Småkrångligt och tidsödande om än görbart.

Molntjänster med backup innebär åtminstone att bilder och liknande redan sparas.

Lösningen

Att däremot anlita Samsung Service och reparera telefonen var en bra lösning. Nyöppnat officiellt servicecenter i Kista med samma prisbild som de icke-officiella lockade. Frågan var bara hur jag skulle betala parkeringen? Stockholm stad har knappt parkeringsautomater längre och jag betalar ju normalt med en app i mobilen. Det löste sig också eftersom jag parkerade i ett garage i närheten där man betalade i en automat.

Det var inte billigt, men efter en dryg timme kunde jag hämta ut samma mobil med ny skärm och nytt batteri. Allt var intakt på mobilen och jag behövde inte ägna många timmars krångel åt att försöka återskapa appar och inställningar på en annan telefon.

Det började egentligen när jag 2016 jobbade som konsult på annan ort och behövde kunna lösa administrativa uppgifter i mitt eget bolag från min övernattningslägenhet. Lösningen blev en dockningsstation och en superbred bildskärm som i princip motsvarade två bildskärmar. Jag har testat lite olika varianter sedan dess och kommit fram till att en skärm på 43” med klassisk widescreen (16:9) blir för hög för att arbeta bekvämt inför. Den byttes till en HP Z38c som var riktigt trevlig.

Hemmakontoret har sedan 2013 haft tre 24 tumsskärmar bredvid varandra och jag har under en längre tid funderat på att byta ut dem mot en större extra bred och välvd bildskärm. Dells 49 tumsskärm såg ut att vara ett av flera trevliga alternativ. Min tanke var en stor bildskärm och att vid sidan av sätta upp någon dockningsstation eller liknande med en 24tumsskärm, tangentbord och mus.
Jag har nämligen noterat att det kan bli svårt med motivationen om man jobbar hemifrån och inte har någon vettig plats att sitta och jobba på. I det här fallet måste en hel del jobb utföras på kundens dator – det är ofta så det är när man är systemutvecklingskonsult; att bara kundens egen utrustning från användas. En laptop på köksbordet blir snabbt jobbigt och det finnas annat som vill ha uppmärksamhet i hemmet.
Valet avgjordes dock av att en bekant informerade om att han hade just en sådan bildskärm jag funderade på och att den har inbyggd kvmswitch. Eftersom kvmswitchbegreppet uppenbarligen är okänt för många (och kanske lite 90-tal) så handlade det när det begav sig om en liten låta där man kunde växla mellan flera datorer. En skärm, ett tangentbord och en mus kopplades till lådan och kunde sedan användas till flera datorer och genom att vrida på en ratt kunde man välja vilken dator man skulle jobba med för stunden. Med ny teknik i form av USB-C blir det hela smått fantastiskt. Uppdragsgivarens dator kan kopplas med en enda sladd till skärmen och få strömförsörjning, tangentbord, mus och video genom en enda sladd. Lägg till ”hotkey” så att man kan växla mellan den egna stationära datorn och uppdragsgivarens direkt från tangentbordet så är det en riktigt bra lösning.

3 x Benq 24″ utbytta mot en Dell 49″ U4919DW

Det blev lite tråkigt av att skärmen inte fanns i lager någonstans. Varken Webhallen eller NetonNet, som är närmaste butiker, säljer den aktuella skärmen. Jag beställde hos Dustin, väntade och tittade på det förväntade leveransdatumet flera gånger om dagen.

Efter påskhelgen kom skärmen in till Dustin. Eftersom Postnord inte fungerar bra ens när det går som det ska pratade jag med Dustin om att skicka skärmen med bud istället. Tyvärr jobbar det mer än en person på Dustin och medan jag pratade med en person hann någon annan skicka iväg skärmen med Postnord.
Det är en stor skärm så den skickades på pall. Leverans nästa dag som var onsdag. Problemet var att onsdagen var fullbokad med möten så jag kunde inte ta emot skärmen den dagen. Postnord ringde på onsdagen och skärmen skulle gå att hämta på torsdagen.

Onsdag kväll och hela torsdagen spårade jag min försändelse som var ”lastad på bil” på onsdag förmiddag och ingen status sedan dess. Eftersom Postnord aviserat att det gick att hämta den efter 16 på torsdagen åkte jag till paketutlämningen vid terminalen i Veddesta. Ett vägarbete hade dock mer eller mindre lamslagit trafiken i nordvästra Stockholm så det som borde tagit 20 minuter tog en timme. Väl på plats har de tappat bort pallen med min skärm.

Mäkta irriterad ringde jag Dustin; men eftersom jag fått vänta på Postnord var det rätt sent och personalen som hanterade bud hade gått hem. Efter en uppgiven konversation med Rickard på Dustins kundservice blev jag lovad bud på fredag morgon.

Dustin är sällan det billigaste alternativet och många gånger vill jag ha saker direkt och slippa lita på Postnords leveranser så om det är möjligt handlar jag hos Webhallen eller NetonNet. Webhallens internetlager ligger nära så oftast finns det jag vill ha i lager där. Dustin är däremot riktigt duktiga på att hantera problem. Det var inte Dustins fel att Postnord tappat bort skärmen, men de löste det. Jag fick en annan skärm med bud och Dustin väntar säkert fortfarande på att Postnord ska hitta och returnera skärmen. Mycket positivt bemötande.

Det krävdes utrymme för att packa upp skärmen. Mitt kök var egentligen lite litet för den uppgiften, men det gick.

När allt var på plats fungerade USB-C-lösningen precis som den skulle. Min stationära dator är dock från 2013. Jag köpte en rätt kraftfull dator då och bytte till SSD-hårddisk för något år sedan. Jag spelar inga krävande spel och den fungerar utmärkt för utveckling fortfarande. Dubbla grafikkort och tre skärmar hade fungerat fint. Men en ultrawide högupplöst skärm om 5 120 x 1 440 pixlar var mer än den klarade. Det gick bra att köra i en lite lägre upplösning, men så kan man ju inte ha det.

Således var problemen inte slut. Kanske är jag gammal nog att beskriva det som att jag i min ungdom byggde datorer och det fanns en standard. Jag har koll på datorarkitektur, men har inte riktigt hängt med. ATX var ju en ny standard, eller?

Dell rekommenderade olika grafikkort till skärmen och jag fick läsa på en del om pci-express-kortplatser, versioner av PCI-express och kompabilitet. Jag åkte till Webhallen i Infra City och köpt ett grafikkort som borde fungera.

Tyvärr besannades mina farhågor och kortet var lite för långt för att få plats i datorn. Det är lite svårt att mäta exakt inuti en datorlåda och om jag kopplade ur hårddisk och dvd så gick det faktiskt att få plats med kortet; men det var ju inte en lösning.

Jag hittade ett mindre kort. Webhallen hade bara ett exemplar i lager och det fanns vid butiken i Stockholm city. Jag åkte dit. Fulparkerade utanför butiken på Sveavägen och bytte grafikkort. Kom hem igen på fredag eftermiddag. Kortet får plats men behöver extra strömförsörjning. Kontakten var av typen PCI Express och någon sådan fanns givetvis inte min nästan sex år gamla dator. Åkte till Webhallen och hoppades på en adapter men de hade ingen. Inte heller Netonnet.

Jag köpte ett nytt nätaggregat och åkte hem. Nu var problemet att nätaggregatet hade en kontakt som inte såg ut att passa. Jag hann åka till Netonnet i Veddesta precis innan de stängde på fredagkvällen för att få tag i en adapter. När jag kommer hem inser jag att adaptern är tvärtom och inte alls kan användas. Lyckligtvis lyckas jag komma fram till att det faktiskt går att använda den nya kontakten på det gamla moderkortet genom att bara koppla in halva.

Efter tolv timmar, från mottaget bud på morgonen till installerat grafikkort och nätaggregat på kvällen så kunde jag äntligen använda skärmen som det var tänkt. Jag var helt slut och stöp i säng.

Att kalla det semester är kanske att ta i, men jag har haft några lediga dagar. Det har gett mig möjlighet att fixa till grundläggande mobilanpassning och aktivering av SSL för Sajthotellet.com. Framförallt har jag också återuppväckt Sajthotellets blogg från de döda.

Jag kan direkt medge att fem år utan uppmärksamhet och kärlek är mindre lyckat, men bloggen är tillbaka. Dessutom finns ett twitterkonto (@sajthotellet) som komplement. Ambitionen är att bloggen ska få regelbunden kärlek och tillsyn. Det kommer att skrivas en del artiklar där också.

För, vid det här laget, ganska många år sedan slängde jag upp webbplatser baserade på WordPress. Många av dem har gått igenom väldigt mycket. De har inte uppdaterats i tid och råkat ut för elaka attacker som de haft svårt att motstå och så där.

Den första anledningen till min försummelse är att det faktiskt kan vara krångligt att uppgradera wordpress under vissa omständigheter. Omständigheter som att många webbplatser delade på samma mySqldatabas med många tabeller och rätt mycket data. Databasstorlekar på 750 MB får väl ändå anses stort för ett antal wordpressbaserade webbplatser. Utvecklarna bakom WordPress ansåg sannolikt att användarna borde hänga med. Därför slutade man stöda äldre versioner av mySql för något år sedan. Problemet var att det inte gick att föra över databaserna rätt av på ett enkelt sätt. Lösningen blev till slut det fina programmet SQLFront som automatiskt anpassade syntaxen mellan versionerna så att en migration var genomförbar utan alltför mycket handpåläggning.

Sen kan man ju säga att jag haft en del annat för mig. I princip alla webbplatser är äldre än åtminstone tre av mina fyra barn. Barn tar tid och det finns många som anser att barn bör prioriteras framför webbplatser. Kanske är det bara så att jag har lite väl många bollar i luften ibland.

Ett annat litet projekt är att starta upp webbhotellet Axeno. Det har varit på gång ett tag det också. För stunden är det mest hem åt två vänners webbsatsningar, den här bloggen och nu också några fler gamla wordpressbloggar. Dagens projekt har alltså varit att flytta ekonominyheter24.se och webbhotellsguide.se till ett nytt hem där de förhoppningsvis ska må bra.

För ett tag sedan skrev jag en artikel på LinkedIn om grafikproblem med Raspberry Pi. När man roterade skärmen uppdaterades inte längre hela skärmen som den skulle.

Abondoned Pixels When Rotating Pi

Lite mer färg och en aning mindre standardtema. Jag har lagt in en bakgrundsbild och ändrat lite färger.

Jag har också lagt till så kallade widgets som visar foton från Instagram och tweets från Twitter i högerkanten.

Något klart uttalat syfte med bloggen finns dock inte i skrivande stund. Jag skriver vad som faller mig in.